Varje gång jag läser om Raoul Wallenbergs räddningsaktioner och öde tänker jag på mormor som under kriget med risk för sitt eget liv räddade många flyktingar.
Mormor är en av de klokaste, mest fördomsfria och mest multikulturella människor jag känner, en riktig ”prešporčanka”: Prešporok var den slovakiska varianten för Pressburg, idag Bratislava. Föräldralös sedan barnsben växte hon upp med sina mostrar, talade både tyska och slovakiska från början eftersom moderns familj var tyskar. Ungerska lärde hon sig själv bland barnen i skolan. ”Det var lätt” säger mormor. ”Vi var ju både slovakiska, tjeckiska, tyska, judiska och ungerska barn i skolan. Jag snappade upp och lärde mig ungerska av mina ungerska vänner. Vi var alla mångspråkiga och mångkulturella.”
När min mormor var barn talade Bratislavabor ”prešpuráci” fyra språk: slovakiska, tyska, ungerska och i viss mån även jiddisch. Det uppstod särskilda ord och uttryck som var en blandning av dessa fyra språk. Om något inte var i sin ordning var det inte ”kóšer”. Ordet ”mišpóche” användes i betydelsen familj och om någon var intelligent hade han eller hon ”chochmes”.
Mormor har bland annat räddat livet på judiska flyktingar i Bratislava under kriget, själv varit nära att stryka med till arbets- och koncentrationsläger i Tyskland, logerat ryska soldater, åkt häst och vagn med tyska soldater i rädsla för att bli våldtagen och mördad men överlevt. Mormor har också gift sig under brinnande krig, upplevt att hennes man som många unga slovakiska män togs av tyskarna för att gräva diken i Italien och hösten -45 mirakulöst fått sin man tillbaka sjuklig men välbehållen.
Mormor har startat företag med morfar efter kriget bara för att få allt konfiskerat av kommunistregimen vid Pragkuppen -48. Hon har också varit chef för ett ålderdomshem, transporterat ”illegala” böcker som Dostojevskijs romaner till Sverige, fostrat tre barn, 8 barnbarn och ett barnbarns barn.
Vilken krutgumma ! Skriv mera.